Vi avgick från Panarea vid 9. Den så vanliga svaga vinden mötte oss och vi motorseglade således över till Stromboli. Den 900 meter höga vulkanön var verkligen imponerande med sina branta sidor och rökpelare på toppen. Vi kom in österifrån och gled upp på norra sidan där vi genast började undersöka botten. Man vill ha ett stort område sand eller lera på 8 meters djup om man kan få önska. Så är inte riktigt förhållandena runt Stromboli. Men efter en del diskuterande beslöt vi att försöka utanför en liten svart strand nedanför byn. Vi backade fast ankaret och det kändes bra. Jag tog på mig min mask och snorkel för att undersöka botten bakom oss samt titta hur ankaret låg. Allt såg bra ut. Ankaret hade grävt ner sig lite i en liten sandbank som låg bland stenen. Jag filmande även en del fiskar och bläckfiskar i det kristallklara blåa vattnet. Vi gjorde oss sedan iordning för att simma iland. Nu gick vi "all in" med dykbagen och packade den med att vi trodde oss behöva. Shorts kalsonger T-shirt mobil pengar handduk och ficklampor. På Stromboli har man inte gatuljus så egna lampor är ett måste. Allt klaffade perfekt. Efter att ha simnat 100 meter in till stranden bytte vi om och var klara för lite Stromboli leisure. Den vackra byn är helt outstanding. Det enda svenska som kan mäta sig är kanske Visby. Om Visby haft egen vulkan med svarta stränder. Allt är så snyggt här. Vi gick huvudgatan ner till hamnen och sedan tillbaka till en pizzeria med utsikt över havet som hette Ingrid. Gissningsvis efter en viss Bergman som ju filmat här. Men att lämna sin båt på svaj känns aldrig speciellt bra. Småsprang sedan tillbaks. Båten var kvar! Puh. Tyvärr är man inte helt avslappnad med denna lösning. Mycket nöjda såg vi mörkret falla över Stromboli. Vi hoppades givetvis på något litet utbrott men enligt en kvinna vi samspråkade med så var “Iddu " sovande just nu. Vi har nu lättat ankar och har satt kurs mot Filicudi som är en liten ö som skall vara vacker.
Kommentarer